En tanke.

Idag hade jag en tanke. När man haft ätstörningar i tio år och isolerat sig från omvärlden, hur hittar man tillbaka till livet och vad som ger en glädje? Jag vet inte en enda sak som ger mig glad förutom att hetsäta eller tröstshoppa. Vad är mina intressen? Jag har aldrig utforskat dem. Snälla ni, säg mig, hur gör man?

Just another day

Hade en urusel matdag igår:

Frukost: Proteinshake
Lunch: potatis, biff, grönskaker
Middag: 2 Lion, 2 dubbelnougat, 1 daimstrut, 1 påse chips, 3 dl dippa, 3 hg nötter, 3 hg lösgodis, 3 dl glass.

Slå det om ni tror ni kan!

Började morgonen idag med choklad. Hur svårt ska det vara????

Matdag

Idag har jag inte hetsätit!!! Jag har inte ens ätit något som klassas som onyttigt (enligt mitt sett att se på det)! Jippiyay! Tänkte att jag skulle skriva matdagbok här för att dokumentera vad jag äter och som jag i sin tur kan berätta för min behandlare.

Dagen har sett ut som följande:
Frukost: 2 mackor med smör och ost, 1 dl yoghurt, hallon, 1/2 banan, mandlar.
Lunch: Lasagne och rivna morötter.
Mellis: Två knäckebröd, smör och ett ägg.
Middag: Potatisgratäng, en filé och morötter.
Kvällsmat: Två mackor med smör, ost och grönsaker, 1 kopp te med 1 sockerbit, 1 banan, 1 glas saft, 15 vindruvor.

Har även tränat ett pass idag på 60 minuter.

Vill bara poängtera att jag INTE går på någon diet. Jag ska hitta en god balans i livet och försöka att inte få ångest om jag tar socker i teet.

Vad tycker ni om min matdag? Ser det rimligt ut? Jag tycker kvällsmålet var lite ostruktuerat, men jag var hungrig efter träningen. Försöker att inte få ångest över att ett mål kan se ut på det sättet!

Att få livet att gå ihop.

Att leva med bulimi är inte bara ett matproblem, det är ett livsproblem. Även om jag kämpar med maten hade jag velat ha t.ex. en pojkvän. Jag saknar närhet och är i princip alltid ensam. Måste man bli frisk innan man kan få kärlek? Måste jag tycka om mig själv innan någon annan kan tycka om mig? Är det bara jag som är själv och ensam? 

Mycket frågor så här på morgonkvisten...

Frosseri och matlagning

Helgen har bestått av frosseri. Galet mycket mat och godis. Jag är vätskefylld och mätt och illamående. Jag har sovit extremt mycket. Jag har med andra ord inte levt. Trots att jag är den person som har yttersta ansvar för min egen hälsa kan jag inte vara snäll mot mig själv.

Nu ikväll fick jag för mig att göra matlådor som jag kan ha med mig till mitt jobb i veckan. Jag kan räkna antal gånger jag lagat mat på min ena hand, så ni förstå att det är något som jag inte är så bra på. Dessutom är jag inte sugen på just mat. Jag vill bara ha socker och fett. Tips på vad för mat man kan laga? Vad äter "normala" människor till lunch?

Jag ska i alla fall försöka äta fem bra måltider imorgon och inte hetsäta. Det är mitt mål för morgondagen!

Matdag

Idag har jag ätit mycket "onyttig" mat. Och på tok för mycket. Vill inte skriva hur mycket jag ätit, med risk för att skrämma iväg er läsare! Misstänker att jag kommit upp i 5000 kalorier, om inte mer! Är verkligen svullen efter all mat och jag hoppas innerligt att jag får en bättre matdag imorgon.

Imorgon har jag inbokat ett telefonmöte med ätstörningsmottagningen. Vi ska boka in tider till psykolog och dietist. Jag är framför allt intresserad av att gå till en dietist då jag verkligen inte vet hur en "normal" människa äter. De gånger jag tror jag äter som en helt vanlig människa, är det ändå oftast på tok för lite mat. Jag är rädd för att äta för mycket, rädd för att bli tjock, rädd för att förlora kontrollen. Därför är det bra att äta lite för lite. Eller inte. Det slutar alltid att jag äter mer än folk gör på en hel vecka. Ja, ni förstår att jag har lite att jobba med!

Nu börjar det!

Idag var jag på mitt andra samtal på ätstörningsmottagningen. Det första mötet ägde rum i början av sepember och då fick jag berätta för en läkare om mina bekymmer, att jag hetsäter och spyr mest jämt.

Idag var samtalet på hela två timmar. Jag fick göra ett test som heter Step wise, det är ca 150 frågor som ska besvaras och efter det tolkar man och diskuterar resultatet med psykologen. Jag är tydligen en självklart bulimiker med panikångestsyndrom.

Jag kommer att skriva och berätta om mina möten på ätstörningsmottagningen och även hur det går när jag inte är där. Antar att jag kommer att få läxor som jag ska försöka göra. Kommer att skriva om dem här också.

Mina två möten som jag nu haft, med läkaren och psykologen, var enormt bra. De verkar vara genuint hjälpsamma och omtänksamma människor och jag är väldigt glad att jag får påbörja behandlingen där.

Ska börja läsa boken "Mattillåtet" nu ikväll. Har läst den tidigare, men behöver en uppdatering. Minns att jag tyckte den var otroligt givande. Även om verktygen som lärs ut är svåra att tillämpa i praktiken så är det väldigt vettiga råd som författaren kommer med.

Mitt råd till er alla:

Har levt med bulimi i tio år, tio bortkastade år. Tio självdestruktiva år där jag misshandlat mig själv fysiskt och mentalt. Kränkt mig själv rent ut sagt. Men det ska bli ändring på det nu!