Imorgon har jag inbokat ett telefonmöte med ätstörningsmottagningen. Vi ska boka in tider till psykolog och dietist. Jag är framför allt intresserad av att gå till en dietist då jag verkligen inte vet hur en "normal" människa äter. De gånger jag tror jag äter som en helt vanlig människa, är det ändå oftast på tok för lite mat. Jag är rädd för att äta för mycket, rädd för att bli tjock, rädd för att förlora kontrollen. Därför är det bra att äta lite för lite. Eller inte. Det slutar alltid att jag äter mer än folk gör på en hel vecka. Ja, ni förstår att jag har lite att jobba med!
Ja det där med att äta normalt... Om kroppen bara kunde signalera måtta för oss.. Det är galet hur tokigt det kan bli på båda hållen.
SvaraRaderaJag är noga med att föra matdagbok, och har med tiden lärt mig hur en balanserad dag ser ut. Men som sagt. Det kräver mycket vilja och jävlaranamma att hålla sig i normalspektrat. Det kommer liksom inte naturligt.
Kram.